Ny start för Magic Wonder!

Magic Wonder finns med i startlistorna igen. I senaste starten slutade hon oplacerad på Åby och det är alltid lite surt, men jag kan inte vara besviken på henne. Hon mötte helt enkelt för tufft motstånd den dagen. Hon fick ett bra lopp och gick nytt rekord, men det räckte alltså inte ens till en matlapp. Vi krigar vidare ett tag till och jag tror att hon kan tjäna skapliga pengar framöver. På torsdag startar hon på lunchen på Halmstad. Hon möter ett liknande gäng som på Åby, men nu har vi bricka 3 efter bilen och kortlopp. Det passar bättre och jag ska spetsa till henne lite innan loppet. Trots årstiden tror jag att hon kan gå nytt rekord.

Fille d’Or gjorde sin andra start för några veckor sedan på Jägersro. Hon fick ledningen och såg klar ut 500 kvar, men tappade travet i sista kurvan och försvarade sig med galopp. Oväntat och jag vet inte varför. Sjunnesson trodde att hon inte riktigt förstod att gå i spets. Vi hittade en liten muskelbristning på högerlåret och möjligtvis att det kan ha varit det som störde när farten trissades upp 300 kvar. Efter loppet hade hon knappt mätbar puls och konditionen finns där. Hon känns jättefin här hemma och framförallt arg och formen är det inget fel på. Hon skrämmer skiten ur vår gamle valack som varit lite av ”ledarhingst” i hagen och han har nog ett svagt självförtroende. Samtidigt är hon själv rädd för nästan alla andra i hagen och hon är minst sagt virrig och socialt handikappad. Hon kommer ut till start när som helst.

Relay Runner har nu fått tre behandlingar med chockvåg på sitt skadade kotsensben. Samtidigt tränas hon lugnt och det går i alla fall inte att se att hon har några större problem, men det får vi snabbt svar på när farten ökas. Pia gnuggar på med henne och det är klart bäst just nu. Hon var på tömkörningskurs härom helgen och fick lära sig hur man tränar upp den svagare sidan.

Ny i denna kolumn är Dottie Green. Lillasystern till de två ovannämda, denna med Flirtin Man som pappa. Han har öppnat ganska bra med sin 3-årskull och blir intressant att följa. Dottie är ganska lik sina syskon. Helt trygg i sig själv och ett jävla humör när det inte passar. I torsdags när hon skulle frysmärkas tog hon fram sin arga sida. Först var hon hur snäll som helst när de ville se tecken och hon stod stilla och gjorde precis det jag ville. Sedan när det var dags att trycka upp henne mot väggen och stämpla in numret blev det andra bullar. Hon hann ge mig en rak höger innan fem gubbar till slut lyckades få henne att stå stilla. Sedan gick det bra. Efter en sådan händelse förväntade jag mig någon typ av oro eller nervositet hos ”Dottan”, men icke. Hon var bara innerligt förbannad och det var öronen bakåt. Helt i min smak.