V75 hägrar!

När jag tog ut min tränarlicens för 1,5 år sedan satte jag upp ett personligt mål att få vara med på V75. Nu är det målet infriat och därmed kan jag spetsa till min målsättning ytterligare. Ska fundera lite.

Till helgen debuterar Magic Wonder på V75 som 10-åring. Bara det är fantastiskt. Jag har anmält tidigare några gånger utan att ha kommit med. Den här gången hade vi inte speciellt många poäng, men jag förstod tidigt att det skulle bli ganska tunt med anmälningar. Just nu körs väldigt många stolopp i den här klassen och spårtrappa är ju ett lopp som skrämmer bort en del. Hon ligger på den nedre delen av intjänade pengar och jag förstod att läget skulle bli bra. Nu blev det bricka 5, 2140 a. Hon är visselsnabb från start, men tyvärr är både 2 och 4 också snabba. Formen är i alla fall stark. Senast var hon bara blek på Mp, men det var kladdig bana och då springer hon med handbromsen i. Hon hade vilopuls direkt efter loppet och brukade sig inte alls. Innan det loppet slog hon rekord i tre lopp i följd. Nu kör Johan Svensson och jag har en av de bästa kuskarna i fältet. Blir spännande, men jag inser att hon möter lite väl tufft motstånd och tar hon pengar är jag nöjd. Från ”hålan” med lucka kan dock alla vinna.

Fille d’Or är ett stort glädjeämne i stallet just nu. Efter sju månaders frånvaro debuterade hon förra veckan på Axevalla. Det blev en hedersam andraplats, torsk på foto. Det var ett märkligt lopp som fick köras två ggr. Första gången flög hon till spets och såg mycket bra ut 900 kvar när loppet blåstes av pga en häst som hade gått omkull. När loppet kördes om var hon inte alls lika vass från start. Hon hamnade invändigt, men hittade lucka i sista svängen och spurtade storstilat. Johan Svensson körde och han sa att hon kändes smällfin när loppet blåstes av. Bra även i loppet efter, men med sämre resa. Helt annat häst än när han vann med henne i fjol, sa Johan. Även hon startar på Jägersro. Loppet efter V7-omgången. Spårtrappa även där och hor har bricka 4. Den som vann loppet på Axevalla är med och vi jagat revansch.

Tvååringen Dottie Green är nu i full träning efter ledbandsskada två månader i vår/sommar. Hon har gått intervaller hela augusti och känns bättre hela tiden. Nu idag ska vi in med henne till Vaggeryd för första gången. Mest för att bekanta sig med ovalen och känna på kurvtagningen som blir något helt nytt. Det är en ganska cool tjej och det ska nog inte bli några bekymmer. Skadan gjorde att hon halkade efter, men jag har inte givit upp premie ännu. Det kan gå.

På tal om givit upp så har vi inte gjort det ännu när det gäller Relay Runner. Hon är i full träning och även om hon blivit sju år och varit borta tre år så vill jag se vad hon kan uträtta på tävlingsbanan. Hon blir inte heller dräktig och det tar jag som ett tecken på att hon vill tävla.